I need you now
Det är en sån dag idag. Ligger hemma i soffan och har nu gjort det i en veckas tid, börjar bli lite långtråkigt måste jag säga! Nu ligger man alltså här och tänker, deppar och tänker. Jag kommer aldrig fram till något när jag ligger här och tänker på saker och ting runt omkring mig, undrar hur det kommer sig? Och varför ligger jag då här och fortsätter tänka och känna mig deppig? Om jag får säga det själv så kan livet inte bli mycket bättre än såhär, inte enligt min erfarenhet. Allt som har varit/är jobbigt är på väg åt rätt håll, mer kan man väl inte önska sig. Jag är lycklig, glad, deppig, fundersam men ändå lycklig. Jag är knäpp.
Min sjukdom börjar ge med sig nu också! Fantastiskt. Hoppas på att man orkar med lite sociallife i helgen, vore skönt att komma ut lite.
Nu ska jag fortsätta mysa med Texas framför mina kära vampyrer (mm Damon) i väntan på att min snygga sambo ska komma hem.
Smell ya!
